Vet inte vad jag ska kalla detta inlägg.

Jag har börjat fundera på många saker faktiskt. Det är något som jag verkligen har grumlat över är vad fan jag håller på med? Jag bitchar om allt som jag inte gör eller det jag saknar fast jag inte vet om jag verkligen vill ha det. Jag säger att det är något fel på mig och att jag inte kan göra vissa saker men det är bara bullshit. Jag kan göra vad fan jag vill och att jag är så jävla bra som jag är.

Jag har lyckats med att göra de saker som jag har klagat över många gånger. Jag måste inse att jag har det jävligt bra. Nu kommer det problem jag jämt tar upp här. Jag vill typ inte något mer än det som redan är. Ibland så strävar jag efter det och så funkar det inte men jag tror faktiskt det är jag som förstör det lite undermedvetet. Jag ser och hör alla andra som göra jätteroliga saker och vill det med men jag orkar typ inte. Alla snackar om den man gillar och att man vill ha någon. Jag har snackat om samma saker men jag börjar inse att jag har det bra som det är. Jag vill inte ändra på något.

Jag har haft stunder där jag har varit nere och hoppats på att någon skull kunna göra det bättre. Jag har haft stunder då jag trodde att jag hade hittat någon som ville vara med mig. Jag har även haft stunder då jag trott att jag har varit kär men det var så längesen. Jag har börjat insett att jag verkligen inte bryr mig längre och jag vet att jag har sagt det förut men jag har verkligen insett på några veckor att jag inte ens försöker, jag ser inte på tjejer på det sättet längre och att jag gör det jag brukar gör och att jag har det bra när jag gör det.

Jag kanske kommer att överge hela den här "allt är bra som det är"-fasen men just nu känner jag mig lycklig över att känna så här och jag hoppas det fortsätter ett tag till i alla fall.