The one... or the no one

Jag har börjat fundera på mina "relationer". Jag sätter dem inom citattecken för att man inte riktigt säga att de var relationer. Jag vet inte vad man ska kalla dem men ändå.

Man brukar säga att det finns en sann kärlek här i livet. Med denna kärlek menar jag för en person. Jag har många sanna kärlekar här i livet som inte bara är mot en person utan för musik, min musik, mina kompisar och mot allt som gör mig lycklig. Men för just den här sanna kärleken undrar jag över. Jag säger inte att det är så men tänk om det är så? Tänk om man inte ser det och gör misstag och sedan förlorar man den? Hur gör man misstag mot en person som gillar en och som man gillar tillbaka? Jag vet inte hur men jag har gjort det. Mina, så kallade, relationer fungerar inte på grund av mig. Jag vet inte vad det är jag gör. Om det är något jag säger, något jag gör eller om det är vad jag inte säger och/eller gör.

Jag har en gång trott på denna sanna kärlek men livet har gjort mig väldigt skeptisk. Jag har inte ofta något att lägga fram på bordet eller något roligt att tala om. Jag är inte ledsen över det här utan jag har kommit underfund med detta. Jag älskar den personen jag är och vill inte göra något för att ändra den jag jag är idag. Men jag undrar om relationer kanske inte är för alla. Behöver alla någon att älska och bli älskad av för att vara glad här i livet?

Jag har jämt trott att det har varit något fel med mig men nu inser jag att jag bara är en sån person som inte fungerar bra i relationer och bör och kommer nog inte ha många relationer i mitt liv. Jag är nöjd med det. Nu vet jag i alla fall vad som kommer att hända i framtiden så vet jag vem jag är.

Jag älskar allt och alla och jag tror inte det någonsin kommer att ändras.